Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 —
hemlighetsfullt än ute på de öppna fläckar, där
solen lyste.
»Det är fuktigt i skogen», brukade hennes man
varnande säga, »marken där blir aldrig torr. Akta
dig själf och barnen — det är så förrädiskt!»
Men hon skakade vanligen leende på sitt vackra
hufvud.
»I skogen är stilla och varmt och högt liksom
i kyrkan. Nog vet du lika väl som jag, hvem
som skyddar oss där. Det kan inte hända oss
nåo-ot illa!»
Det var en barnslig tillförsikt, tyckte kyrko-
herde Törne; men den var likväl så älsklig, så
vacker; den rent af prydde hans unga hustru.
Och så kom det sig, att hon mycket ofta van-
drade till skogen från tidigt på våren, då den för-
sta ljusa grönskan började kläda de nakna grenarna,
till inpå senhösten, då löfven skiftade från bjärt
högrödt till gult i alla toner.
Ännu hade aldrig några menliga följder visat
sig af dessa hennes utflykter.
Men den sommaren, då hennes äldsta dotter
var sex år gammal, hade en epidemiartad scharla-
kansfeber utbrutit i staden. Många familjer miste
sina barn, och skolorna stängdes.
I prästgården förblef man emellertid lugn;
man lefde för sig själf, och barnen komino ej i
beröring med de delar af staden, där sjukdomen
härjade starkast. Sina skogspromenader hade fru
Törne dock uppgifvit på sin mans allvarliga före-
ställning.
Det såg också en tid nästan ut, som om far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
