Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 —
soten ej vågat sig så långt i utkanten som till
prästgården.
Men på fru Törnes lifliga sinne verkade det
likväl starkt att nästan dagligen höra kyrkklockornas
själaringning öfver dem, som sjukdomen bortryckt.
Det dofva ljudet fyllde liksom hela huset.
Hon tyckte sig höra det dåna och brusa därinne,
långt sedan klockorna stannat. Dessas klang och
salmsången öfver de jordade, denna högtidliga,
dystra sång, konimo henne att rysa. Och då fön-
stret stod öppet, så att det rasslande ljudet af
jorden, hvarmed de små grafvarna igenmyllades,
trängde intill henne från kyrkogården, grät hon af
vemod. En sällsam rastlöshet hade kommit öfver
henne. Hon vandrade ut och in ; tog ibland kyrk-
nyckeln och gick ensam in i kyrkan, där hon stan-
nade långa stunder.
I den tystnad, som fyllde de stora hvalfven,
erfor hon en känsla af trygghet.
Med ängslig uppmärksamhet vårdade hon sig
nu om barnen ; knappast ett ögonblick, mer än un-
der de ensamma stunderna i kyrkan, lämnade hon
dem allena. Timvis satt hon vid deras sängar om
aftnarna, sedan de somnat.
Alla hennes mans försök att lugna henne voro
fåfänga. Med oro såg han, huru hennes ansikte
ibland fick ett nästan förvirradt uttryck, och huru
mörka ringar under ögonen kommo dessa att se
nästan onaturligt stora ut.
En dag, då han längre än vanligt varit i
staden i någon tjänsteutöfning, fann han vid
hemkomsten sin hustru borta. Detta och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
