Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessutom på hennes begåfning. Han anade, att
något förefallit mellan henne och målaren, livars
välde öfver henne han såg och förstod, ehuru med
en känsla af förödmjukelse och smärta öfver att
så helt stå utanför den värld, hvari de rörde sig,
båda så unga och vackra —
Men han insåg äfven, att hon aldrig skulle
lyckas, aldrig nå sitt drömda mål, i fall hon nu
lämnade sitt hem för att följa sina anlag. De för-
pliktelser, hon en gång åtagit sig, kunde ej brytas,
utan att hon Iede skada till sin karaktär — och
vore ej .denna förmer än anlagen?
Med den själfförgätande kärlekens medkänsla
iakttog han så hennes tysta strid: nu som förr, då
mörker livilade öfver hennes ande, skulle han stå
henne nära, skulle han, så godt han kunde, jämna
hennes väg, stödja och hjälpa henne.
När hon sålunda började ordna ett slags atelier
åt sig i gafvelrummet, intresserade han sig lifligt
härför. För att hon skulle ostörd få rita och måla,
arbetade han själf med lilla Ragna. Han tog bar-
net med på sina promenader och sysselsatte sig
ständigt med detsamma. Ragna var också hans
afbild, med hans ljusa hår, rundlagda ansikte och
lugna, glada, förnöjsamma sinne. När hon satt på
sin pall inne i hans skumma arbetsrum och stilla
lekte för sig själf, medan han visste sin hustru ifrigt
sysselsatt i »ateliern», då tyckte han, att lugnet
åter blifvit bofast i hans hem.
Men hon kämpade förgäfves emot svårigheterna.
Det var, som om ensamheten och tystnaden,
som om det låga huset och backåsen kring den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
