Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla viken kväfde hennes tanke och kraft. Det
var, som om målaren, då han for, tagit med sig
hennes energi, som om hans ord: »Här sitter ni
och kväfs, här är så mörkt och instängdt», oupp-
hörligt tyngde henne. Hon kunde ej bli fri från
det intryck, de lämnat; han hade med dem visat
henne, hur ouppliinneligt det mål var, för hvilket
hon förut omedvetet sträfvat och som genom hans
ord blifvit klargjordt: konstnärsnamnet.
Hennes kärlek till arbetet i och för sig öfver-
flyttades nu till detta mål, det, som endast kunde
nås långt, långt härifrån, det mål han på en gång
gaf och beröfvade henne, då han reste.
Tungsint betraktade hon de taflor på väggen,
som hon under hans ledning målat, och i hvilka
hon nedlagt så mycket af sitt eget inre. Nu kunde
hon ej mer göra något sådant. Med pensel och
ritstift kunde hon ej längre frambringa något själf-
ständigt, med huru stor ifver hon än började sina
utkast — hon kunde endast kopiera.
Detta gjorde hon visserligen med mästerskap
och erhöll snart beställning- efter beställning; men
det var henne ej nog.
Det kom stunder öfver henne, då allt var tungt
och färglöst, då hon tyckte, att allting vore så, som
när dimman låg tät öfver åsarna, öfver vattnet, då
allt var blygrått och hon ej såg »dager», ej såg
dessa ljusa solstrimmor på den bruna ljungen, hvilka
hon så högt älskade, hvilka liksom gjorde henne
världen lättare.
Det kom stunder af den djupaste modlöshet
och nedslagenhet; men då fann hon på grund af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
