Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frihetsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 —
nya hemmet, så fick hon plötsligt en känsla, som
om hon skulle komma att sitta på vatten och bröd.
Och ändå var August så snäll, han betalade så myc-
ket för henne här på herrgården, och säkert hade
klädningen kostat honom bra mycket. Hon blef
ond på sig själf, hon var ledsen öfver klädningen
och öfver »pudelluggen» i brefvet. Att han kunde
ha hjärta att skrifva så just i dag! Men allra mest
ond var hon ändå öfver sin egen otacksamhet.
Så drog hon ut sin byrålåda, såg på sina
skatter, hängde väskan på sig, såg efter i spe-
geln, hur den tog sig ut, och tänkte till slut för sig
själf: »Det skulle ändå klä’ mig så bra med ljus-
blått, och litet tarlatan är inte så dyrt. Den svarta
begrafningsklädningen tar jag då bestämdt inte på
mig den dagen ! August blir nog inte ond, för det
jag då gärna vill vara så vacker jag kan».
Men först då afskedsdagen kom, då Maria
skulle lämna herrgården för att resa ned till Skåne
och fira sitt bröllop, kände hon hela den öfver-
väldigande beklämningen af att vara ensam: ingen
mor, ingen syster, ingen vän skulle ledsaga henne
på färden till allt detta okända eller lägga hennes
hand i den mans, som hon sedan skulle följa hela
lifvet. Hon greps af en brinnande önskan att
kunna klänga sig fast vid den tillflyktsort, hon
funnit här, hos dessa människor, hvilkas förträff-
lighet, då den ljöd till henne ur Augusts mun,
hade skrämt henne, men som nu i verkligheten
vunnit hela hennes tillgifvenhet och låtit henne
för första gången i sitt unga Iif känna sig varmt
omhuldad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
