Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frihetsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120
Ännu, då vagnen, som skulle föra henne till
stationen, stod utanför dörren, höll hon fru L.
om halsen, grät och snyftade och tryckte sig intill
henne, som om hon aldrig ville släppa henne, som
om hon här hade sin säkra hamn och nu åter
skulle ut vind för våg. Ej ens hennes nya res-
väska och kofferten med hennes sydda hemgifts-
saker och den ljusblå brudklädningen kunde trösta
henne, och så länge hon kunde se en skymt af
herrgårdens röda tak, satt hon och vände sig om
på vagnen och blickade med sina rödgråtna ögon
sorgset tillbaka och småsnyftade.
Maria var mycket trött, då den långa resan
ändtligen tog slut och tåget stannade vid den sta-
tion, där August skulle möta och hämta henne.
Hon hade längtat mycket att komma fram, hennes
hjärta klappade af förväntan vid tanken på att
återse honom, att åter slutas till ett hjärta, som
kände ömhet för henne och som hön kunde trygga
sig till lika godt som till deras i herrgården.
Hon hoppade gladt ur kupén — där stod ju
August! Men så mulen han såg ut? Han bara
såg på hennes moderna dräkt och ej in i hennes
stora, bedjande ögon. Hon kände instinktlikt hans
missnöje öfver hennes »resutstyrsel», ehuru han
intet sade och snart åter bemödade sig att vara
hjärtlig och glad emot henne. Hon blef med ens
skygg och tyst, hon kände väskan vid sin sida
riktigt tung, hon bar liksom på en förbrytelse och
kunde inte komma sig för att vara språksam.
Yid framkomsten mötte dem farbrodern på
trappan. Han betraktade henne med ett visst hån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
