Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177 —
dyrbar, ock kan vördade i denne konung den man,
livars kjärta framför någon annans ömmade för
nöd ock lidande, kvilken i likket med honom fasade
tillbaka för tvånget att taga Iif för Iif ock som käm-
pade med sig själf i veckor, innan kan kunde under-
teckna det papper, som dömde en människa till
döden.
Ock dock kade detta måst ske. Kungen kade
måst underteckna dödsdomar, ock kan, fängelse-
prästen, kade varit den, som måst ledsaga de dömde
på den sista färden.
Det kade kändt två, ja, tre gånger; för kvarje
gång greps prästen af ännu djupare sorg. Han
tyckte sig medverka i en lögn, då kan beredde den
dömde till undergifvenket ock fick konom att er-
känna rättvisan af kvad som skedde. Hans eget
inre uppreste sig mot en sådan rättvisa. — — —
Så kade åter en dödsdom kommit; det var ej
ett lif, som togs den gången, det var två, en kvin-
nas ock en mans, samtidigt.
Han berättade för mig allt, kvad de brottsliga
själfva bekänt, ock så som de bekant det.
Mannen — det var en ung karl, mycket ung,
med ett godt ansikte — vandrade som guldsmeds-
gesäll utan arbete omkring på landsbygden. Han
gick från socken till socken, blef oftast väl emot-
tagen i gårdarna för sitt goda utseendes skull ock
led således i det kela taget ingen nöd. Hans klä-
der voro snygga ock ej lika en vanlig landstrykares.
Han kade följt kusten väster ut från Ystad;
kan tyckte om kafvet. Det fanns i djupet af kans
själ en skymt af konstnärsanlag, närda af kans fina
Spillror. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
