Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 180 —
människors Iiufvuden under bilan. Domen lydde
på halshuggning. Och denna skulle äga rum —
så bjöd ännu lag och bruk — inom det distrikt,
där brottet föröfvats. Den skulle utföras på sjä-
larnas hög, den stora kullen nere på slätten.
Dagen var kommen, de dömdas sista dag, på
livilken de skulle anträda sin sista resa.
På förmiddagen besökte dem prästen för sista
gången i deras celler. Båda voro lugna och be-
redda att i undergifvenhet gifva sitt Iif för det, de
tagit. De förstodo den mänskliga rättvisan i detta.
Men den unge mannens tärda ansikte och
ångestfulla blickar talade om en tyst kamp för detta
lif, som nu var ute, om en onyttig, hjälplös kamp
mot framstormande minnen, mot framtidstankar,
som aldrig skulle förverkligas — ty hans framtid
var slut med denna dags sista strålar —■ men hvilka
liksom gyeldande tvungo sig på honom: han var så
ung och stark, och lifvet låg framför honom, det
lif, som kunde varit hans och som ännu var det, af
naturen själf honom gifvet med kraften i hans ar-
mar. Han vred i bäfvan sina magra händer och
framhviskade den skräck, han kände vid tanken på,
att inom några få stunder hans själ skulle liksom
ensam utkastas i ett oändligt mörker, så syndbe-
lastad, så tyngd af blodskuld — hade det dock gif-
vits honom tid att söka vinna nåd inför den högstes
domstol !
Och prästens röst skälfde under detta sista sam-
tal med den lifdömde; under långa, sömnlösa nätter
hade han med ångestsvett på pannan om och om
igen tänkt på den stund, som nu var inne. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
