Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181 —
hade sökt att med böner utan uppehåll stärka sin
själskraft, bedt om kraft att tala lugnande ord, att
väcka en undergifvenhet, som han ej själf kände.
Kärleken i hans ord ägde makt; i den unge
mannens bröst blef det så småningom åter stilla,
döden miste sin udd: skräcken för det stora mörkret
på dess andra sida — en stråle af ljus hade trängt
in i detta.
De skulle undfå nattvarden; de skulle för sista
gången erhålla det synliga tecknet på den syndaför-
låtelse, kärlek och nåd, som den kristna religionen
förkunnade. Och han, som skulle gifva dem detta,
han bäfvade i sitt sinne. Tar icke detta hädiskt?
Dock — Gud är nådig, fast människolagen är sträng,
han emottager äfven den utstötte, den ej endast ur
samhället, nej, ur lifvet förjagade brottslingen i sin
famn, om denne renar sitt inre — — —-
Akten skulle försiggå i fängelsets lilla kyrka
och de andra fångarna till uppbyggelse — eller till
varnagel. Alla cellernas olyckliga skulle deltaga i
denna högtid. Kyrkans bänkar voro fyllda af grå-
klädda gestalter; fångknektar stodo bredvid i gån-
gen, och borggården var omgifven af vakt och sol-
dater med sidohuggertar i slidorna.
De Iifdömda gingo sida vid sida upp till al-
taret, där prästen blek väntade dem.
Kvinnans hufvud var betäckt af en duk, som
dolde ansiktet. Stilla gingo de framåt mot koret.
Sida vid sida knäföllo de här. Det var en bröllops-
fest — ej en sådan, om hvilken hon liviskat i hans
öra den där mörka höstnatten, det var en invignings-
fest till döden. Och prästens hand darrade, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
