Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten för det följande året*, men, i den tro, att
frågan gälde det nu löpande, skref han: ”Det
skulle val komma för sent, om jag företoge det,
men det blefve alltid ett tidsfördrif. — Gif mig
ofta nyheter från Akademien. Det är den enda
vederqvickelse jag bär kan hafva”. I denna
tonart fortgår brefvexlingen intill årets slut.
Konungen skyndar från Finland till Dalarne, till
Vermland, till det hotade Göteborg. Rosenstein
följer honom med sina bref, med sin oro, med
sina sunda, bevekande råd. Han tröttnar ej att
predika fred. ”E. M. hör mig alltid nämna
detta ord, men det bör förlåtas, om man önskar
fred åt ett fädernesland, som så litet är
skickligt till krig, både i anseende till sina ressurser
oenighet, missnöje, indisciplin och den allmänt
rådande öfvertygelsen, att vi genom krig mycket
kunna förlora och intet vinna” **. Han har sina
* Akademien hade tänkt föreslå äreminne öfver Sten Sture
den äldre, men konungen hade föredragit, att man
utsatte äreminne öfver den yngre: ”Den belägenhet, hvari
han befann sig, har mycken likhet med min”. Först
1791 vans stora priset för en skrift öfver detta ämne.
Författaren var Axel Gabriel Silverstolpe. För
äreminne öfver Sten Sture den äldre vans stora priset,
såsom bekant är, af Erik Gustaf Geijer 1803.
** I en apostill tillägger han: ”Konungar bedraga sig, då
de tro, att krig ökar deras magt. I det samma som
kriget föröder penningar, blottställer det konungarne för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
