Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska hjerta att klappa af fröjd, men äfven att af
oro bäfva för de faror, i hvilka konungen kastat
sig. När nu hans bref predika större
försigtig-het, ligger deruti ett s& rörande uttryck af
ängslan och tillgifvenhet, att man, snarare än en
faders förmaningar, tycker sig i dem höra en öm
moders omtanke och bekymmer. Ja, likasom
mödrars kärlek ofta ökes för det felande barnet,
ser det ut som hade Rosensteins tillgifvenhet för
Gustaf III tilltagit i samma mån han tid efter
annan upptäcker, att i den kungliga
fullkomligheten ännu fattades åtskilligt, att der icke allt
var som det skulle vara, och att fläckarne i
solen rätt väl kunde ses äfven utan
förstoringsglas. Eller ville han månne ställa sin egen
växande kärlek till sköld mot det stegrade hat,
som nu från andra håll fiendtligt lägrade sig
kring en monark, den han aldrig smickrat,
aldrig förgudat, men länge beundrat och aldrig
kunde upphöra att älska? Han kände, att denne
konung, ryckt mellan gunstlingar och fiender,
nu mer än någonsin behöfde en vän.
Ett’ politiskt ämne vidrördes ofta dem
emellan, Frankrike, detta Sveriges gamla
förbunds-land, kärt för dem båda, icke minst för
gemensamma Pariserminnen. Gustaf UI hade redan
från’ början i den Franska revolutionen sett ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
