Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svart åskmoln, hvars gömda viggar en dag kunde
bringa förstörelse öfver allt det gamla bestående.
Rosenstein deremot, och många med honom,
hade i den trott sig se en framtidens
morgonrod-nad med strålande löften om ljus och frihet.
Men, hvad han sett rosenrödt, hade redan bytt
sig i ett hemskt sken, som färgade hela
horisonten blodröd. De sista tidningarna från detta
olyckliga land hade, utan att minska hans
sympatier, stäckt hans förhoppningar, när han i juli
1791 skref till konungen, som då för sin helsas
skull ett par månader uppehöll sig i Aachen
och Spaa, der han hoppats ett möte med det
på flykt stadda Franska konungaparet: ”E. M.
har ofta brytt mig för mina republikanska
tänkesätt, men jag vet, att E. M. känner mig för väl
att tro mig kunna älska något som är
öfver-drifvet, att kunna gilla omenskligheter och
sidvördnad mot öfverhet. Utan att vara Fransman,
har jag för konungen i Frankrike och
drottningen hyst en den renaste tillgifvenhet. Deras
fara har oroat mig, och nu, då tidningen
kommer om deras grufliga missöde att återfalla i
deras antagonisters händer, kan jag ej beskrifva
min bestörtning. — Kronprinsen har varit mycket
rörd öfver tidningen, och vi hafva båda måst
afbryta vår lektion. — Så mycket jag älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
