Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR.
Jag utgick en morgon, när göken han gol.
Ren högt stod på fästet den leende sol,
Och strålar hon lade på dal och på elf,
Och varmt blef mitt hjerta; jag sad* vid migsjelf:
ff n
Ar vår allaredan? Ar drifvan förbi?
J vingade skaror, O är det ej J,
Som stämmen till högtid er fröjds symfoni?
Och lärkorna svarade: jo, det är vi.
Hvad ser jag vid tufvan der skimrande nu?
O blomma med snöblad! O är det ej du,
Som redan är vaknad att helsa Guds dag?
Och sippan hon svarade: jo, det är jag.
Då smälte mitt hjerta. Min själ hade vår,
Och solen tog bort ur mitt öga en tår.
Jag föll på mitt knä mellan blommorna nu,
Och tänkte med jubel: O Gud, det är du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
