Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA DIKTEK. III.
DE FÖRSTA BLtNIORNA.
Upp på nordens himmel stiger präktig
Solens drottning högre och allt högre,
Med sin spira, het af smälta guldet,
Med sin krona, smidd af klara lågor,
Med sin mantel, väfd af idel strålar.
Henne sväfva kring som lätta tärnor
Ljusblå skyar, brämade med purpur,
Lånande sin färg, sin glans af henne;
Men en örn sig badar i hvar ljusvåg
Och en lärka gungar på hvar molntapp.
-Smält är drifvan på de höga bergen
Och som flod hon störtar ner i dalen,
Rycker med sig klippans tröga söner,
Tvättar mossan af de unga stenar,
Kysser dem — och kastar dem ifrån sig.
Men i dalen vakna tusen blommor,
Alla döttrar af den höga solen,
Gnugga sömnen ur det yra ögat,
I hvars mussla straxt en perla glänser;
Och när nu de se hur skön är jorden,
— Ty sin egen fägring se de icke —
Känna vindens svalka, luftens ånga,
— Att från dem hon kommer, ej de veta
Glädjas de, och nu af salig tjusning
Gråta de, som barn vid modrens hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
