Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hur den kransen gläder er och pryder,
0 minnens ännu ett, som han betyder!
Att smycka offren åt en Gud dermed,
Det var ju re’n hellenisk forntidssed? —
Och seden varar än. Åt högre makter
J offrat mången ungdomsfröjd alltre n;
Men offren nu er sjelfva, hvar och en,
Gån ut i verlden, och i skilda trakter
Ett budskap bären om den verldars verld,
Dit menskligheten gör sin pilgrimsfärd.
Ack! menskligheten eder väl behöfver;
Det är så mången dvala än, som söfver
Dess inre öga. Hennes eden ler,
Men det är stängot, hon hittar dit ej mer.
Den gamle ormen ännu hemligt lurar
Att stjäla hennes himmel, hennes hopp;
Han krälar under sjelfva templets murar
Och träder der med giftig tunga opp.
Gån honom mot! Han är förtrampad redan,
Det är hans skugga blott, som går igen!
Gån honom mot, och frukten endast den,
Som har all makt på jorden, och som sedan
Er möter med sin nåd i himmelen!
Ren högt står solen uppå dagens faste,
Den dagens, som J sträfvat för så länge,
Som stod i fjerran med sin lagerskugga
Och vinkade er unga, heta längtan
Och gaf er flit hvar morgon nya vingar.
Hur mången bland er tänkte: ”När han kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
