Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMRATEN. 281
En ångst grep kamraten, h varför, jag ej vet;
Han skakade hufvudet, full af förtret.
Så mötte oss vindarnas jollrande lek,
Då blef kamraten om kinden så blek.
Ur blommande topp hördes fåglarnas slag,
Då höll han för öronen, matt och svag.
Från lilja och ros gick en vällukt ut,
Då ville han svimma i hvar minut,
Till bergets fot när vi kommit tillsist,
Han kunde ej gå, hade andan mist.
Med lätta steg uppför berget jag klef,
Han, flämtande, efter i dalen blef.
Men jag stod lycklig i solens sken
På bergets spets, med mitt jubel allen;
Omkring mig vindar och lärkor i sång,
Och dalar i grönska och floder i språng.
Mot qvällen sent, när från höjdens musik
I daln jag steg neder, då låg der ett lik.
Det var min kamrat, han, som ätit mitt bröd,
Som druckit min dryck, se! nu låg han der död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
