Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Satir, Idyll och Fabel på en gång;
Så lätt, så djup, så lekande, så sansad;
Ej en skaldinna, rädd att bli bekransad
Och skygg för verldens blick som för sin egen sång.
Hör dessa råd af ”Bettys” ömma moder,
— En visdoms-foliant i sammandrag;
Men skälmska löjen under permen bo der,
Och sträfva lexan får af dem behag;
Af modershjertat får den sitt insegel,
Hvar enda varning klädd i rosor är.
När för hvart lifvets fall hon ger en regel,
Det är Minerva, men som lånt sin spegel
Från Afrodites bord, och tjusar, då hon lär.
Mins detta ”gods, ett arf af gamla fäder”,
Der, med sin gikt, en greflig enka satt
”1 stora saln, beklädd med gyllenläder”,
Och der hon ”leddes merendels besatt”!
Hör henne nådigt tyda för Susanna
Den långa ättens murkna konterfej,
Och sist vid denna unga skönhets stanna * .
Som kännas bör,”uppå sin stolta panna”,
Och fråga äfven du: ”skall detta vara?” — Nej!
Men se en annan bild! ”1 simpla drägten”
Den gamla ”kommer leende och from,
Så älskad, ärad, kronan ibland slägten,
Så firad, vördad på sin ålderdom”!
Med vördnad böj dig för de gråa hären,
”Ur ljusa Ögat samvetsfriden” ler.
Af tidens härjning märker du ej spåren;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
