Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNHARD VON BESKOW.
Och derför alla utan undantag
Stå kring hans urna sörjande i dag.
Vill du mig följa till en tid som flytt,
Det skönas långa sommardag i norden,
Då svenska dikten flög kring vida jorden
Och till ett Hellas Manhem sågs förbytt.
Du ser i skuggan der af lagerträden
En grupp af skalder sina lyror slå,
Du lyss till Davids-toner, Selma-qväden,
Till Frithiofs saga lyss du helst ändå.
Der sjunger Vikingen, när stormeu hviner,
Der bikta Blommorna, när solen skiner,
Och som ur klippan vilda forsens språng
Der qväds om gråa Asama en sång.
jEn suckar med Martyrerna, en annan
Om Tassos död melodiskt klaga hörs.
Der är ett lif, en täflan om hvarannan,
Hvart öga brinner och hvart hjerta rörs.
Men märk den unga, sköna trubaduren,
Som till de andra blyg sig sluter der;
En rikt begåfvad gunstling af naturen,
Ett lyckans glada söndagsbarn han är.
Guldsträngad också han en lyra äger,
Ett guldreut hjerta klappar i hans bröst. —
Längst sjöng dm lyran. Nu ock hennes röst
År blott ett eko från de dödas läger.
Han bandet var, som höll tillhopa kransen
Af dessa skalder. Snille och behag
Han ärft från deras solförgyllda dag,
Han, som af den blef sista aftonglansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
