Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR
på Herr Böijessons inträdes-tal i Svenska Akademien öfver
G. G. von Brinkman.
1861.
För länge — längre än vår väntan hoppats —
Stod platsen tom, som här en gång var hans;
Ty vår på vår har kommit och har knoppats,
Mén åt hans urna ingen bar en krans. 1
En visste vi, som kunnat skönt den binda,
Han såg det icke mer, hans blick var skymd;
Hans klara ögon hade läst sig blinda.
På runorna i chiffrens dunkla rymd.
Så gick det, år från år, till denna stunden;
Men nu är urnan prydd, är kransen bunden.
Du minnets skuld i dag har friat in,
Och Brinkmans stol från denna stund är din.
Hans skugga fram du manat, nej, hans bild
Du har oss skänkt så lefvande som fordom
Han bland oss gick, en yngling än fast grånad,
Med hjertat fullt af värma, nej af eld,
En svärmare invid det Skönas fot
Och dock en tänkare med Stoas skärpa.
Man skulle trott, hans lefnads-julle var
En speljakt blott med brokig flagg för vinden,
Och dopfe hvad tyngd af lärdom låg som ballast
Uppå dess botten, hvilken skatt af visdom
Flöt der ej fram utöfver blåa djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
