Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skar dem lätt igenom med en köl,
Hvars styre aldrig sveks af himlens stjernor.
Hans väsen var en egendomlig väfnad
Af kraft och vekhet, slagna der ihop,
Och mången motsats der till enhet smälte.
Hvem mins ej hur der spratt ett sydligt lif
Ur drifvan fram af nordens höga allvar,
Och hur han glödde uiider hvita hår,
En tärd volkan, ett Hekla midt i isen.
Som verldsman kunde han i timmar fladdra
Och lefde se’n i år anakoret.
Hur bar ej fågel-lätt han lifvets bördor •
Öch dref med sina plågor attiskt skämt! —
Vid nattens lampa spetsades hans penna
Och flög som brefpil ut i vida verlden
Till kejsarborgar och till kungaslott,
De lärdas boksal och de skönas kamrar,
Och så hans långa vakor helgades
Åt snillets glada apel och vänners glädje.
Och hvilka vänner! Räknar du* i söder,
Du möter Schiller, Herder och Jacobi,
Du träffar Rahel, Humboldt, madame Stael,
Och Platos store tolk och Weimars ära; —
Vid Seine och Themsen bo de som vid Spree,
Och Selmars namn är älskadt af dem alla.
Men ser du opp till nordens gröna öar,
Se, Bernstorff räcker honom glad sin hand,
Och Thorild täflar der med Leopold
Att börda åter för den svenska lyran
En gäst så sällsam ifrån “Snillets verld“,
Som, statsman, skald, är tänkare tillika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
