Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty sträng och svartsjuk om sin makt
Nu Vintern ensam rår.
Han ställer ut sin hvita vakt,
Att ingen nalkas får.
Jag känner honom godt, jag vet
Hans rätta namn också.
Han bär nu mask, men hvad gör det?
Han käns igen ändå.
O! han är Döden klädd i hvitt,
Han stulit all sin glans,
Och allt hvad förr jag kallat mitt
Det har nu blifvit hans.
4. Kransarne.
Hur tung genom drifvor går vägen,
Jag hinner dock målet till slut.
Min vän bor ej mer der hon bodde,
Hon har flyttat ifrån mig hitut.
Förr bodde hon tätt vid mitt hjerta,
Vår himmel af stjernor var full;
Nu djupt under kallaste drifva,
Nu djupt under svartaste mull.
Men jag frågar, hur, var det väl möjligt,
Att ett hjerta, som så var mitt allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
