Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordiska lynnets oro, som lider vid entonigheten
af ett längre poems oförändrade versslag, och med
Oehlenschläger och Fouqué till föregångare, upplöste
han den episka enhetsformen i en cykel af fria
romanser, der formen bl ef skiftande efter innehållet,
men enheten bibehölls genom ämne och grundton.
Flera i svenskan till en del oförsökta versformer
hemtade han ock från antiken. Hvilken säker takt
här bestämde hans val, bevisar bäst den oerhörda
framgång, den europeiska popularitet, som hans
poem vunnit. Så hade han aldrig lyckats, om han
klädt sin dikt i den oafbrutna hexametriska form,
som för epiken var Grekernas, eller i den lika
oafbrutna stansform, som ännu är det vesterländska
Europas. Den klassiska antikens idealer må vara
oantastade — Tegnér kände och hyllade dem mer
än någon —; men till en blott härmning af dem
var han för sjelfständig. Ej med skråmässig
trohet ville han arbeta i antikens verkstad; med full—
brefvadt mästerskap trädde han derut att taga
patent på egna uppfinningar. Och — i sanning —
poesins historia äger redan mer än tillräckligt af
misslyckade försök i det så kallade stora episka
maneret. Höjd och djup ha i dem varit mindre
afsedda än längd och bredd; läsaren har der
vanligen mer fått en föreställning om poetikens
sandhedar än om poesins paradis: versens enformiga
stråt har förefallit tröttsam, och en saftlös retorik
slutligen verkat som en sömndryck. Det var till
dessa antikens andefattiga eftergörare, som Herder
förtviflad utropade: “skonen oss, J episke skalder;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
