Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— sjungen oss ej till döds med edra nio eller
edra fyra och tjugu sånggudinnor!“ —
, Jag har måhända redan för länge uppehållit
mig vid Frithiofs saga. Men för dyrbart är detta
vår litteraturs ädelsmycke att ej till sin rätta halt
undersökas, för fullgodt detta mästerprof af
nordisk diktkonst att ej både påkalla och uthärda en
långt strängare granskning. För länge kan man ej
tala om ett verk, som uti sig har så mycket evigt,
ett verk, som är vår poesis ära inför utlänningen,
och som med ljungelds-lik fart gjort ett svenskt
namn till ett af samtidens mest lysande. Ty så
har aldrig förr något i Sverge skrifvet blifvit i
Europa läst: ännu alltjemt fortsätter Frithiof sitt
triumftåg genom den bildade verlden, och österns
folk täfla med söderns och vesterns att låna honom
sina tungomål. Hvilka ofullkomligheter i detta poem
kritiken med sitt förstoringsglas än må uppleta, jag
tviflar, att det fins någon, åtminstone svensk, läsare,
som ej skulle anse för ett helgerån, om en enda
rad der ändrades, en enda strof uteslötes; jag tror,
att för de flesta det vill synas som om, sedan en
hel generations enstämmiga beundran längesedan
fällt utslaget öfver dess värde, nu mer alla
anmärkningar hade förlorat sina fatalier.
“Sånggudinnornas altar“ — säger Tegnér —
“borde alltid vara sammanbygdt med
fäderneslandets.’4 Ett nytt dubbeloffer åt sången och
fosterlandet beredde han med sin Gerda. Hvad Frithiof
blef för den nordiska hednaåldern, det. var Gerda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
