Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnad att blifva för den kristna medeltiden i
norden. Jättarnes gamla, tusenåriga sagoslägte har nu
flyktat in i bergen: blott sällan skymta de fram i
skogarnes djup eller ödemarkens klyftor: de söka i
jordens innandömen en tröst för hvad de förlorat
på dess yta: till metallernas underjordiska månsken
rymma de undan för kristendomens sol: de lida ej
dess strålar: de håna en lära, som predikar
försoning: de förakta ett slägte, som böjer knä för
korset. Hvarhelst ett tempel åt den hvite guden
spirar mot skyn, der slunga de ett klippblock mot
dess ofullbordade hvalf, eller låtsa de att sjelfva
vilja mura dem färdiga, men taga kristna martyrers
lif och lemmar i pant för sitt arbete. Hvad
folktron i detta af seende vet att berätta om
uppbyggandet af katedralen i Lund, har vår skald
förträffligt begagnat i sin prolog till Gerda. Vi se
der i jätten Finn en typ för den himmelstrotsande
fysiska styrkan, för den urgråa hedendomen, som
ännu lömsk tittar fram ur bergen; vi se i S:t Laurens
en typ för den kristna styrkan, försakelsens,
ödmjukhetens, hoppets. Jätten erbjuder sig att bygga
templet, mot det enda vilkor, att munken skall
säga honom hans namn, detta namn, aldrig hördt
annorstädes än i bergets doldaste kamrar. Munken
går in derpå och underkastar sig äfven vitet.
Himmelens måne och sol kan han ej hemta ner åt
jättens barn “att leka med“, men han lofvar dem
de ögon, med hvilka han sjelf ännu skådar dessa
himmelens facklor:
”Blir kyrkan blott byggd”, — är den frommes svar —
"Mitt ögonpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
