Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned till hjeltarna vid Liitzen och Narva, till
sångarkungens hof, och Nores förening med Svea? — Så
genomlöper han hela den lyriska diktens rika
ton-skala* från den muntraste visa upp till den
sublimaste hymn, från <ilet heroiska odet ner till det
lekande epigrammet. Än är det dityrambens flygt:
”Jag ser en syn,
0 lyssnen till orden!
Det dånar i jorden,
Det flammar i skyn”
Ån elegiens klagan:
”Fader lågges på bår vid qvidande tvillingars vagga,
Fästman ryckes från brud, sonen från gråtande mor”
Än skrider hans sångmö fram på högtidliga
alexan-driner, som i Svea; än, som i språken, dansar hon
i lätta distiker. — Det är en mångfald, en
omvex-ling i allt detta, för rik för min närvarande
framställning. Icke utreda, blott antyda den, är mig
här tillåtet. Men jag vet, att det ej är blott mitt
enskilta omdöme jag följer, då jag på denne
underbara skald tillämpar hans egna ord om en annan:
”Det fins ej tid, som dessa toner söfver,
Det fins ej land, som deras like har.”
Ännu är det dock en egenskap, i så hög grad
utmärkande för denne skald, att särskilt afseende
derpå ovilkorligen måste fästas. Det är den
genomskinliga klarheten i allt hvad han diktat. Den
nyare poesin har någon gång framträdt i dimmig
gestalt, förmenande sig vara organ för en beslöjad
visdom; dock har, vid de mystiska blixtar, som
upplyst hennes natt, man sällan kunnat se annat
— än sjelfva mörkret. En del af den läsande verl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
