Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör jag i denna stund, af lätt förklarliga skäl, bäst
att så litet som möjligt fästa edra blickar. Det
fordras också en bättre vältalighet än min, att
be-skrifva hans. Hellre må jag nu skynda att flytta
eder uppmärksamhet från hans verk åter till hans
person, nöjd om jag förmår göra hans bild, af
ingen målare ännu fullt träffad, för eder i någon
mån igenkännlig.
Då i lunderna vid Haga Tegnér första gången
såg Oxenstjerna, förekom det honom, som “hade
han sett engeln med lyran stå halfgömd bakom det
genomskinliga anletet.“ Något sådant måste äfven
en hvar röna, som första gången såg Tegnér. Det
evigt unga i hans själ målade sig i hans yttre:
prägeln af en Delierns älskling bar han i sina drag.
Hans yttre väsende var en sällsam förening af
sjelfs-våld och behag, en blandning af allvar och lek:
der låg ett uttryck af ädel %öghet, men tillika af
enkel hvardaglighet; det bar stämpeln på en gång
af sprittande lif och en nästan sömnig liknöjdhet;
det afkräfde, vid första åsynen, ingen beundran,
mén det stämde till kärlek och det ingaf förtroende.
En sann återspegling af hans snille och hans hjerta
var det på en gång kraftfulla och veka i hans
utseende. Den höga, resliga gestalten, som ej fullt
förmådde bära sig; det fantastiskt sköna hufvudet,
med den tankdigra pannan under ett svall af ljusa,
flygande lockar; blixtar af snille ur de halfslutna,
drömmande ögonen; leende skalkaktighet på de
rörliga läpparna, — hans ställning lutad, såsom lyss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
