Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur sen han, stålskodd, for på isens skifva
Och svängde slädan utur vaken opp,
Och måste qvar hos gamle kungen blifva,
Tills varma solen smälte vinterns drifvU,
Och våren kom “med mod och lefnadslust och hopp.“
Och se’n, hvem mins ej jagtens sköna drottning
På hvita gångarn, åtföljd af sitt hof,
Och mot de onda makter Frithiofs brottning,
Då trygg emot hans knä den gamle sof? —
O hela taflan huru skön ej är den!
Och hvilken klang i handling som i ord,
Musik i hjertan och musik i svärden, —-
Och derför har hans sång gått ut i verlden
Och gjort hans namn berömdt i söder som i nord.
Ty Hellas’ gudar, liksom Thor och Oden,
Konst och natur, de lefde i hans sång. —
Hur frisk han vintern sjöng, hur präktig floden,
Och elden, solen i dess höga gång!
Hur dödens vind kring ättehögen hviner,
Som “halfskymd står emellan rågens gull“, .
Och se hur månen mellan björkar skiner
Utöfver klostrets sorgliga ruiner,
“Der plogen vandrar nu uti den vigda mull.“
Men hör, hur klockorna på landet ringa,
Der all naturen i sin pingst-drägt står,
Och templets rosor, nattvardsbarnen, bringa
Åt Gud ett offer af sin unga vår!
Hör stjemesången se’n i qvällens timmar
Och fridens röster under nattens qvalm,
Tills ny på fästet österns stråle glimmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
