Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och fågelleken uti skogen stimmar,
Och lifvet vaknar opp vid skaldens morgonpsalm.
Men hör du då ett stridens horn, som skallar,
Och hör du krigets dofva åskor gå, —
Vet, att kung Carl, den unga hjelte, kallar
Till ryska fejden sina gossar blå.
Och göta lejon då ej längre hvilar,
— Se huru stormen flyger i dess man;
“Det rifver jägarnät, det bryter pilar“,
Det frustar eld, det öfver vågen ilar
Och skär sin väg, som förr, i mörkblå, ocean.
Men vill du se en grånad fornverlds saga,
Med Axel Ilvide stig i berget in,
Der djupets krafter i sitt fängsel klaga
Och sol förstenad är som jätten Finn.
Se hvilka skatter, ymnigt förr beskärda
Åt slägtets urstam, der förgätna dö;
Se dessa guldblock, kungariken värda,
Och se den höga jättemön, se Gerda,
Med björnens svarta hud utöfver barm af snö!
Så, “liksom blomstren skifta i det gröna“,
Hos honom skiftar diktens lätta här;
Så “uti många former trifs det sköna“,
Och allt är skönt, ty allt är snillrikt der,
Klart som kristallen af den rena vågen,
Hvars djupa botten endast dykarn sett. —
Hvad är väl skönast, — tvekande J frågen —
Månn’ Axel, Frithiof eller epilogen?
Men svaret gaf han sjelf: det sköna är blott ett.
C. W. Bottigers samlade skrifter, IV. 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
