- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
158

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förmåga, som, under andra förhållanden, kunnat
utbildas till en ej ringa scenisk talent, men den
hans godsinthet nu höll tillbaka från hvaije
öfver-skridande af de gränser, dem hans fina takt
sjelf-mant utstakade. Han tog sig till vara för att
upp-öfva den och han röjde den, ju äldre han blef, allt
mera sparsamt Men när den någon gång bröt
fram af sig sjelf, kunde man ej annat än förvånas
öfver den på en gång så natursanna uppfattningen
och så åskådliga återgifningen af hvaije föremål,
som den för ögonblicket ville måla. Man beundrade
på samma gång det goda hjertats förmåga att lägga
band på en så vacker, men farlig gåfva, aldrig med
den vilja lysa, ännu mindre vilja med den såra.
Det komiska kunde ej undgå hans blick, men för
hans hjerta fans det ej till: han var glädjens
härold, men i denna glädje fans ingen droppe af gift;
den var öfverströmningen af den renaste själshelsa,
alltid bevakad af den lätta gratie, som äger sig
midt i yran och ännu genom det harmlösa
skämtets flor förråder sitt allvar och behåller sin
värdighet Så, äfven i de oskattbara stunderna af ett
förtroligare’ samlif, var det hvarken fursten, som
glömde sig, eller vi, som glömde honom. Vår
aktning steg, utan att’^ftr kärlek minskades. Dét
gif-ves en art af etiskt sköna karakterer, till hvilka i
första stund en känsla af öppnaste förtroende vill
ovilkorligt närma oss, men från hvilka, i nästa* en
känsla af vördnad håller oss ödmjukt tillbaka.
Ra-faél har på duken idealiserat dem, men blott
under de former, der de oftare förete sig, barnets och
qvinnans. I manlig gestalt torde få bland oss hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free