- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 4. Strödda dikter. Skrifter på prosa. /
159

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mött grunddragen af en sådan karakter så utpräglade
som hos prins Gustaf. Dess inverkan var lätt att
röna; den var som en utläggning af vår store
häfda-tecknares ord: “äfven godheten är en makt“. Vi
öfvertygade oss alltmer, att den dragningskraft
fursten på oss utöfvade var en rent personlig: att,

i hvilken samhällsställning som helst, hans värde
varit lika verkligt, om ej lika bemärkt, och vi gladde
oss åt den bekräftelse på rättmätigheten af våra
känslor, som låg i den fria folkshyllning, för
hvilken han öfver allt blef föremål äfven i främmande
länder, der ingen furstlighet kom i fråga att blända
ögat och ingen underdånighet att besticka omdömet.

— Bland sina likar intog han ett högt rum, mer
än en af Europas monarker har fällt tårar öfver
hans bortgång, och vid de flesta hof har sorgen
öfver den varit mer än blott anlagd. Ty, om än i
allmänhet hans egenskaper kunde sägas vara mer
ljusa än lysande, ägde’han dock i rikt mått
äfven dem, som i de högsta samhällskretsarna sprida
lif och behag, gifva innehåll åt nöjet och
försköning åt ögonblicket. Äfven de vanliga furstliga
idrotterna var han långt ifrån att försumma. På
en gång riddare och trubadur, kände*han svärdets
könst icke mindre än tonernas, sin stridshäst visste
han att tumla, och i fronten för sina sqvadroner
hade han- när som helst stått färdig att för konung
och land offra sitt blod. Men hur i allo
samvets-grannt han iakttog utöfningen af sina pligter som
krigare, hur väl han kände sitt vapen, hur
vidsträckta insigter och hur mycken kärlek han äfven
på detta fält samlat, — det var dock aldrig hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/4/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free