Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gråtande släcka facklan*, öfverhufvud visar
det sig, att den melankoli, som detta poem
uttrycker, snarare har sin grund i reflexionen än i
känslan: det innehåller mer betraktelse än
erfarenhet, och det efterlemnar ett djupare intryck af
tankens allvar än af sorgens.
Till samma cykel, som de fem sednast
omnämnda dikterna, hörde ursprungligen äfven en
annan, som längre fram möter oss i den tryckta
samlingen; vi mena die Blumen. .Uteslutna äro
der-emot an die Parzen och Vorwurf an Laura. Det
sednare stycket är en troget reflekterande’ spegel af
den unga skaldens innersta väsende, det låter oss
blicka in till sjelfva kärnan deraf, och målar
träffande den starka konflikten mellan den heroiska och
den sentimentala sidan af hans natur. Han
uppställer här allt hvad han för sin kärleks skull
uppoffrat, sina djerfva förhoppningar, sina ungdomliga
fröjder, sitt manliga lugn, sina höga
skaldesträf-vanden, sin mäktiga ärelystnad, sjelfva sin sublima
fosterlandskänsla, och han förebrår på samma gång
Laura, att nu, i och för hennes skull, “jätten
krymper till dverg, att de berg, som han uppvältrat
* Man laser e) ntan rörelse denna Schillers ungdorasönskan, när man
betänker, att den, om också de ”två korta vårarna” tiodubblades utöfver
profetian, på det hela dock gick i fullbordan. Med skäl kunde på honom
tillämpas hans store skaldebroders ord: ”die Gebrechen des Alters, die
Abnahme der Geisteskräfte hat er nicht empfunden. Er hat als ein Mann
gelebt und ist als ein vollständiger Mann von hinnen gegangen. Nun geniesst
er im Andenken der Welt den Vortheil, als ein ewig Süchtiger und Kräftiger
zu erscheinen; denn in der Gestalt, wie der Mensch die Erde verlässt,
wandelt’ er unter den Schatten, und so bleibt uns Achill als ein ewig strebender
Jüngling gegenwärtig.” Goethe öfver Winckelmanh.
C. W. Böttigers samlade skrifter, IV. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
