Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot ärans solhöjder, nu äro bortblåsta, och att hon
med lätta zefyrfjät skämtande trampar till stoft hans
planers stolta pyramider.“ Med alla de egenskaper
— klagar han — med hvilka han tillförene vetat
att sätta hvarje sinne i brand och hvarje kraft i
rörelse, förmår han nu knappt att tigga sig till ett
halft leende ur hennes ögon. Dock finner han sig
tillsist i sitt öde, och förebråelsen, om hvars
allvarliga mening läsaren emellertid hunnit blifva fullt
öfvertygad, upplöser sig i resignation och denna
ridderliga slutförsäkran:
Lächelst du t — Nein! Nichts hab’ ich verloren!
Stern* und Lorbeer neid’ ich nicht den Thoren,
Leichen ihre Marmor nie.
Alles hat die Liebe mir errungen,
Ueber Menschen hätt’ ich mich geschwungen,
Jetzo lieb\ ich sie!
An die Parzen är en ode till ödets gudinnor,
som böijar i en sarkastisk ton, öfvergår till en
lugnt reflekterande och slutar i en passionerad
erotisk. Med ryggen vänd åt verldens baldrottningar
och fåfänga skenheliga qvinnor, ställer skalden sin
sång till de tre ensamma systrarna, som spinna
hans öden:
Zu dir, zu dir, du einsames Geschwister,
Euch Töchtern des Geschickes*, flieht,
Bei meiner Laute leiserem Geflister,
Schwermüthig süss mein Minnelied.
* BenämniDgen ”Ödets döttrar” är något oegentlig. Myten framställer
Parcerna, i deras underjordiska befattning, säsom döttrar af Erebus .och
Natten, i deras öfverjordiska, såsom döttrar af Zevs och Temis. Vjir skald
har, säsom stundom sjelfva myten, förvexlat de tre gudinnornas individuella
värf och blott fastat sig vid deras gemensamma. Atropoa nämner han ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
