Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der den trötta krigarens öfvergång till salig ro
målas, öfvergår äfven metern från daktylisk till
tro-kaisk. Hur förträffligt Schiller redan nu förstod att
genom versens ljudfall onomatopoetiskt försinnliga
innehållet, ådagalägger bäst nämnda strof. Om ej
dess sträfva, dånande början fullt uppgår mot den
bekanta versen hos Ennius: “ Ut tuba terribili sonitu
taratantara dixitkan dock, åtminstone på tyska,
slutet svårligen öfverträffas i mjukhet och smältande
välljud:
"Schläft hier linde bei des Baches Rieseln,
Der wie Silber spielet über Kieseln;
Ihm verhallet wilder Speere Klang"
Samma artistiska förmåga röjer i kanske äunu
högre mått det följande poemet: der Flüchtling*.
En vårmorgon kan ej målas i skönare prakt,
lärkornas flygt mot solen ej återgifvas i bättre ord än
dessa:
”Mit freudig melodisch gewirbeltem Lied
Begrüssen erwachende Lerchen die Sonne”,
ej husdjurens och arbetslifvets och roffåglarnas
uppvaknande skildras i mer hörbar sanning:
”Wie hoch aus den Städten die Rauchwolken dampfen!
Laut wiehern und schnauben und knirschen und stampfen
Die Rosse, die Farren;
Die Wagen erknarren
Ins ächzende Thal.
Die Waldungen leben,
Und Adler und Falken und Habichte schweben
Und wiegen die Flügel im blendenden Strahl.
Men på en gång ändras tonen, skalden vis$r huru
från den högsta fröjd ofta blott är ett steg till det
I Antologin kallad Morgenfantasie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
