Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifliga taflan én ökad åskådlighet; det kan likväl
tyckas, som vore denna sysselsättning mindre väl
öfverensstämmande med det qvinlighetens skick,
hvari hon här framträder. I diktens äldsta form
mötte, utom andra skiljaktigheter med den
nuvarande, äfven den inkonseqvens, som sedermera
blif-vit afhulpen, att visheten, som nyss gått vid
plogen, straxt derefter släpper — spaden.
Hvad Schiller på ett ställe yttrat om Heinses
Ardinghello, att den, ehuru en sinnlig karrikatur
utan sanning och utan estetisk värdighet, likväl
genom sin kraft och sin eldiga kolorit alltid
förblif-ver ett exempel på den “nästan poetiska flygt, som
blotta begäret emellanåt kan taga“, — detta
saknar ej sin tillämpning på tvenne af Schillers egna
ungdomsdikter: An einen Moralisten, och
Månner-wurde. I begge framstår vår skald hardt nära som
en sinnlighetens apologet, hånar i den förra den
vanmäktiga ålderdomen, som för det sprittande
ungdomsblodet vill predika en pedantisk moral, och
gör i den sednare den sunda sinnliga naturens
rättigheter gällande mot en konventionell ärbarhet,
som han anser för idel hyckleri. Det är på
samma gång en efterklang af Heinses öppet utbasunade
tema, att “tager man ur lifvet bort vällusten, så
blifver ingenting annat öfrigt än döden“, och ett
preludium till slagdängan af en sednare tids
skrål-basar om Emancipation des Fleisches. Och dock är
det verkligt rörande att se med hvilken ifver och
grundlighet Schiller äfven här behandlar och
genomför sitt ämne: han vidrör det ej lättsinnigt, han är
fullt genomträngd af dess sanning. Wieland fäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
