Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härmed afsinar för en längre tid Schillers
lyrik. I det närmaste således innesluter och afslutar
Antologin dess första period. Med denna parallel och
i många fall homogen, löper hans första dramatiska:
die Räuber hade föregått Antologin, den
efterföljdes ännu samma år (1782) af Fiesco, året derefter
af Cabale und Liebe. Blott i ett par
tillfällighetsdikter och ett satiriskt qväde, samtidiga med
sistnämnda skådespel, höra vi, såsom till afsked, ännu
en gång den lyriska strängen. Den vibrerar sedan
ej åter, förrän ett par år sednare (1785), men då
vida renare, klarare, säkrare: det är med hymnen
an die Freude, som Schillers lyrik jublande öppnar
sin andra period, det är med dikter, sådana som
die Resignation, der Kampf, die unüberwindliche
Flotte, die Götter Griechenlands och die Künstler,
han densamma fortsätter, under det på dramats
område Don Carlos är hans fleråriga hufvudarbete.
— Åter en lång, en nära sexårig tystnad: skalden
har fördjupat sig i teorierna, han har förälskad
glömt sig qvar hos historien, och tjusta förnimma
vi, för resultaterna både af hans tanke- och
häfde-forskningar, en framställningsform ädel och
genomskinlig som demantens vatten, en prosa haltrik och
klar som flytande silfver; men skalden såsom sådan
är dock borta, lyran är stum, koturnen hvilar.
Plötsligt (1795) träder han åter fram, och nu i en
fullmognad, en glans, som slår oss med beundran.
Nu ana vi hvar skalden under tiden har varit, och
när Zevs sjelf spörjer honom derom, gläde vi oss
att förstå hela betydelsen af svaret: ich war — bei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
