Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till pennan. ”Seminarium i Upsala — skrifver
han — hade redan elfva år varit i gång, då detta
omdöme fälldes. När en aktningsvärd inrättning
O O
icke "på elfva år lemnar något spår af värde, utan
måste afbida framtidens dom, drabbar
brottsligheten den, som inrättningen förestår. Mitt
ändamål är ej att här författa någon
försvarsskrift. För mitt eget samvete behöfver jag den
icke. Det inskränkta lefnadssätt, jag nödgats
vidtaga, fredar mig, jag vågar säga det, från
alla, till förströelser ledande tidsfördrif. Min,
såsom jag hoppas, icke okända arbetsamhet
fredar mig från förebråelse af maklighet. Att fordra
mycket är lätt, att tadla är ännu lättare. Jag
är dock skyldig några ord åt den sanningen, att
det, som icke uträttar allt, derför ej billigt må
sägas vara utan värde” Och nu ingår han i
utredande af de förhållanden, som utifrån menligt
inverkade på seminarii-inrättningen, hvars i
många fall glädjande resultater han på samma gång
framhåller.
Ödmanns personliga förhållande till så väl
seminarister som studenter i allmänhet var en
förening af strängt allvar och faderlig godhet.
Han stod hos ungdomen i högt anseende för sin
stora lärdom och sitt berömda namn, men man
visste, att han kunde vara ond, och sällsamheten
i hans vanor kom honom att på afstand synas
som ett slags underdjur, till hvars kula man ej
närmade sig utan en viss skygghet. Första
besöket skedde derföre vanligen med klappande
hjerta. Man hade att iakttaga allehanda försig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
