Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvungna ställning; men detta var tidens sed;
man ville dermed skilja skriftspråkets ljudfall
från det hvardagliga talets. Hvad innehållet
beträffar, är han alltid underhållande och
lärorik, ömsom bevisande och öfvertygande, ömsom,
när saken så raedgifver, fyndig och qvick. Det
går en friskhet genom det hela; läsaren försättes
i en lifvad stämning och märker, att det är
författarens egen, som han får del af. Sällan
har någon i vettenskapliga ämnen skrifvit så
klart och populärt. ”Det tidehvarfvet — säger
han — har lyckligen nått sitt slut, då man
för-vexlade lärdom med obegriplighet.” För öfrigt
har Ödmann i sin stil icke så mycken färg som
icke mera eld och lif, och detta, vare sig att
han behandlar naturföremål eller bibliska ämnen,
skrifver om pauperism eller om polarkretsarne,
tecknar skälskyttens tunga lif mellan isbergen
eller utstakar pligterna för en själasörjare i
församlingen. I sanning, denne ovanlige man
för-tjente redan som svensk stilist den gärd af
aktning, Svenska Akademien i dag egnar åt hans
minne. Hon gäldar på samma gång en gammal
skuld; ty att Ödmann ej var hennes ledamot, kan
endast urskuldas genom omöjligheten af hans
närvaro vid hennes sammankomster.
Ödmann var för det mesta avtodidakt. ‘ Hans
studiikurs i Upsala hade hvarken varit lång eller
glänsande. Det mesta hade han lärt på egen
hand. Drifven af sin heta kunskapstörst,
vägledd af sitt skarpa förstånd, understödd af sitt
utomordentliga minne, väpnad med sin fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
