Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
% \
vilja, bröt han för sitt snille nya banor i
forskningens rymder. Och snillets gudagåfva hade
fallit på hans lott; han skulle utan henne aldrig
blifvit den han var. Stor var ock den
dragningskraft, han utöfvade på rikt begåfvade
personligheter. Så bland andra på Geijer, som kort
efter hans död om honom yttrar: ”Denne
ovanlige man ägde och äger min beundran. Hela
den synliga naturen låg för honom klar som i
ett solsken. Blicken för de naturliga tingens
’ egenheter och skilnader var /honom medfödd.
Hans snille låg i Ögat. Det emottog ej blott, det
gaf ljus. Derföre var allt, hvad han läste, för
honom lefvande. I den fria naturen hade han
endast lefvat i sin ungdom. Han tog bilden
med sig inom de fyra väggar, som sedan blefvo
hans yttre verld, så frisk som hade den varit
från gårdagen. Med honom slocknade ett ljus.”
Hvad särskilt fästade Geijer vid Ödmann,
var begges kärlek för musiken. Ödmann
tillhörde en slägt, der rika musikaliska anlag gått
i arf från led till led. Vi hafva redan sett honom
vid Wexiö gymnasium bilda och anföra en liten
orkester. Hans eget instrument var violin, men
han var väl öfvad äfven på flöjt och valdthorn.
I Upsala hade det akademiska kapellet, hvars
inspektor han förblef till sin död, länge haft
sina vecko-öfningar hemma hos honom. Der
samlades då äfven till qvartettsång de bästa rösterna
inom studentcorpsen, hvilkas inöfning i början
leddes af Ödmann sjelf. Den berömda
Upsala-sången räknar från honom sina anor. H^ffner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
