Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristna tro. Denna hade så tidigt och så’djupt
blifvit hos honom inympad, att alla tviflets
smittor gingo honom förbi. Hur stor hans ifver var
att utleta allt, hans begärlighet att förklara allt,
med hur mycken spetsfundighet, i förening med
lärdom och allvar, han än gick tillväga vid
skrifternas ransakande, aldrig svigtade dock denne
snillrike man hvarken i sin tro — här var han
lärjungarnes lärjunge — eller i sina dogmer —
der blef han lärarenas lärare. Och följer man
honom med uppmärksamhet från början till
slutet, man skall finna det djupa, inre
sammanhanget ix detta underbara lif; man skall finna,
huru alla hans kunskaper, alla hans förmågor,
alla hans sträfvanden löpa ut åt ett mål. Hans
naturforskning går opp i bibeltolkning, hans
diktkonst i psalmer, hans stilistiska mästerskap öfvas
på homilier, och hans musik upplöser sig i
oratorier. Allt hans verk är ett arbete till Guds
-ära, och hela hans bana en fortsatt resa till det
heliga landet.
Till sitt yttre var Ödmann af en stark
kroppsbyggnad och en reslig växt. Allmänheten, som
aldrig hade sett honom, och äfven hans bekanta,
som blott hade sett honom liggande, förvånades
vid hans begrafning öfver den ovanligt långa
likkistan. Hans utseende var på ålderdomen i hög
grad vördnadsbjudande med det silfverhvita
håret, den höga pannan, de talande ögonen. Dessas
genomträngande blick uttryckte på en gång ett
nästan hårdt allvar och en spelande qvickhet.
Han låg vanligen med en svart kalott. Aftog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
