Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna och vek den tillsammans, var detta ett
tecken till någon jäsning i hans inre: kastade han
den mot väggen, hade vreden nått sin höjd.
Minnestalaren, då han vill aftäcka store mäns
förtjenster, hänger gerna slöjan öfver deras lyten.
Ett var hos Ödmann på äldre dagar för mycket,
framstående att här undanskylas. Det behöfver
det icke heller; det hörer till hans karakteristik;
han skulle derförutan ej fullt igenkännas. Man
hade kunnat vänta, att den, som så länge lefvat
afskild från verlden, äfven skulle för verlden
blifva skygg och likgiltig. Så var likväl icke
fallet. Han var tvärtom alldeles för litet
likgiltig för det, som tilldrog sig utomkring. Det var
som hade han velat draga verlden in till sig,
då han ej kunde komma ut till den. Han ville
veta allt, äfven det obetydligaste, och han visste
det. Han ville höra allt som passerade icke
blott ute i Europa, men ute i staden; han
intresserade sig icke blott för kriget mellan de
stora makterna, men för dagens gräl inom
konsistorium; han var, med ett ord, nygirig i smått
som han var vettgirig i stort. Det inses lätt,
att denna svaghet stod i sammanhang med både
hans lynne och hans läge, och hade sin grund,
likasom sin förklaring, på en gång i hans stora
liflighet och i hans stora ensamhet. Till dess
yttringar bidrog sannolikt äfven saknaden af en
husjig lycka*, som kunnat på hvilostunderna
* Hans förträffliga och högt värderade maka hade dött
redan 1805.
C. W. B ött ig er s samlade skrifter. V. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
