Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begrepp. Än mer, intet är reelt. Allt är begrepp? Förnuftet
skapar således Gud, men Gud ej förnuftet. Jag visste med
full öfvertygelse, att jag ej skapat Gud; att jag ej kunde skapa
ett sandkorn. Jag fann, att min tobakspipa var något reelt,
och att jag ej drog tobaksröken genom ett begrepp. Han
uppkom äfven med den stora indeluingen af hela
mennisko-slägtet uti jag och icke jag. Deraf lärde jag den vigtiga
sanningen att indela Sverges undersåtare i skomakare och icke
skomakare. En verklig stats-hemlighet. Han ville dock för
skams skull ej vara Helvetian. Fördomen var för envis att
afsäga all sedolära. Således gaf han oss en moralisk ordning,
men olyckligtvis var denna ordningen blott ett begrepp. Jag
erinrar mig hafva läst i en Fichteansk prests predikan, att
han kallar Oud till vittne derpå, att han användt sin hela
förmåga till att ur sina åhörares sinnen utplåna den
villfarelsen, att en Gud är.”
— ”Jag har, säger Ödmann, aldrig bekänt mig till nya skolan,
men aldrig ofredat den.” Sina tankar om den nedlade han
för det mesta i förtroliga bref till liktänkande vänner. Ett
sådant till Leopold slutar med de orden: ”Bränn mina bref!
Jag fruktar for mina fönster” *.
Till sid. 52.
Ödmann hade, för att ej blottställas för flyttning, inköpt
det hus, han bebodde, n:o 17 Svartbäcksgatan. Hans eget
rum, en trappa upp, var ett hörnrum med två fönster åt
nämnda gata och två åt den gränd, som nu kallas Jernbrogatan.
Rummet har ännu samma dimensioner som i Ödmanns tid.
Det är 8 fot, 5 tum högt, 17 fot, 6 tum långt, och har en
bredd af 17 fot, 7} tuin.
Till sid. 56.
Det var vid prestmötet i Wexiö 1817 som biskop Mörner
hade det yttrande angående seminarierna, som här är anfördt.
Hans tal finnes tryckt i mötets handlingar.
Till sid. 59.
Ur kapitlet om predikostilen må här anföras slutet, der
författaren varnar mot en utspädd, matt och släpande, efter
att förut hafva varnat mot en mörk, öfverlastad, öfverspänd:
”Talaren måste nedlåta sig till enfald, men icke till
enfaldighet. Enfald är konstens höghet, men enfaldighet är dålighetens
* Jfr Sv. Akad. handl. XXXV. 483.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
