Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Samuel Ödmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som läsa herr Kohluausch’ berättelser, skola dock icke sakna
sitt lystmäte hvarken af och eller men, hvilka tillräckligt
förekomma, ofta på ställen, der de just icke väntas. Det kan
icke heller vara hérr doktorn obekant, att ej allenast det
ebreiska, utan ock det dermed beslägtade hellenistiska språket,
har en myckenhet ord af så många och särskilta bemärkelser,
att man skulle iusvepa läsaren i ett fullkomligt töcken, om
man icke, efter språkbruk, sammanhang och exegetiska reglor,
bestämde det rätta för hvart och ett ställe. ”Här passar ej,
heter det, att göra omskrifningar”; sådana äro dock, så väl i
anseende till språkets natur som de grekiska ordens
sammansättningar, ofta omöjliga att undvika, så framt man icke vill
säga en half tanke för en full. ”Icke heller, heter det, passar
att inströ förklaringar.” Sådana måste dock stundom tillsättas,
i anseende till både ebreiska och grekiska språkens täta ellipser,
som nödvändigt måste fyllas, då vårt modersmål dem icke
utan mörker tillåter. — Herr doktorn skall visst icke räkna
bland ”menniskors hugskott”, om någon tolkare skulle våga
pennau till en liten ändring af första konungabokens 19 kap.
19 vers, der man läsar, att Elisa ”körde med tolf par oxar
och var sjelf ibland dem.” Eller ock apostlagerningaruas 12
kap. 12 vers, der det heter, att Petrus ”kom till Marje hus,
som (huset) var Johannes’ moder, den (modren) ock kallas
Markus.’ Låt bibeln sjelf tala, utropar herr doktorn. Men
skape man då österländska öron! Vill man en hebreo-svekanisk
öfversättning, fordre man då icke någon svensk!”
Wallins i många fall förträffliga diktamen i presteståndet
den 11 Maj 1815 emot den nya proföfversättningen af nya
testamentet finnes aftryckt som bilaga till hans 1839 utgifna
öfversättning af .Johannes’ evangelium.
Till sid. 48.
De så väl å denna sida som de nästföljande införda
utdragen af Ödmannska bref äro alla hemtade från förut angifvet
ställe i Delagardiska Arkivet.
Ur samma källa må här äfven inflyta några yttranden i
ett bref från 1826, betecknande för Ödmanns ställning till
den nyare filosofien: ”Kant var så artig, att han antog Gud
som ett förnufts-postulat. Dermed var jag ej belåten. Han
återkallade det sedan och resultatet blef, att förnuftet lika litet kan
säga, att en Gud är eller att han icke är, lika litet om verlden
är skapad eller evig. Han gick längre än Hume och Bayle,
som likväl lemnade en möjlighet öppen. Med några vinkar
öppnade han ögat på Fichte. Denne sjöng ut. Gud är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
