Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om hans bortgång saknad väckte,
Om de farors moln förskräckte, *
Som sitt hot från sunnan sträckte,
Hvad den dag då lycklig är,
När du säger: han är här.
Bort med kanonsalvor och krigstrumpeter —
ropar skalden: —
Slafven, som med bäfvan skådar
Sin tyrann tillbaka länd,
Likaså sin fasa bådar,
Vid dess åsyn dubbelt känd;
Men en ömhetsblick från själen,
Men en tår, som glädjen fällt,
Detta språk är ej förstäldt,
Detta härmas ej af trälen.
Ömt och tyst allenast sjung:
Han är här± min far och kung!
De andra begge sångerna, der tonen är mer
högstämd och panegyrisk, men dock långt ifrån så
uppskrufvad som hos mönsterskalderna vid
Augusti och Ludvig XIV:s hof, förefalla att vara
gjorda på beställning och vittna, med alla sina
förtjenster, hur litet Kellgren var ämnad till
hofskald och hur underlägsen han på detta
område var både Oxenstjerna och* Leopold. Ett
slags ursäkt för de — som vi sett, icke många —
bidrag, hans sångmö lemnat åt denna afart af
poesi, har han nedlagt i följande förklaring: ”Det
är icke oder, prologer och andra dessa vanans
och etikettens evigt upprepade offer, som
för-derfva en god konung, om han äger det minsta
af erfarenhet och förstånd. Han vet då, att icke
i dylika skrifter frågan är: hvad är sant? utan
huru en sanning eller osanning vackrast sägesl
Tillika vet allmänheten, att en enda grad beröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
