Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snillet. — Jag påstår ingenting: det bör ske
inför en ännu högre domstol. Jag är ärad af
sällskapets granskning, men förtryckt af dess
belöning. När jag obetänksamt lemnar mitt namn
åt tiden och det allmänna, då är det jag sjelf
som förstörer mig; men jag vill icke, att en
annan skall göra det. Men godt! jag skall skänka _
dessa stycken åt publicum, det fria och det
urskiljande. Denna hopen är icke stor; men den
är verlden för den högre sanningen. — Jag är icke
någon professionist, blott en fri sökare af det
högsta sanna och sköna. Jag har icke träffat
det. Väl! men derföre har ingen rättighet att
upptäcka mig och ropa: här är en, som har
misslyckats! Det är tydligt, att sällskapet mera fäst
sig vid sin kritiska storhet än vid ett ungt snilles
intressen. — Förnuft, smakens styrsel, stadgade
lagar, hvad betyda des3a orden? Hvilken tid
och krets har icke sitt förnuft och sin sm^k och
sina stadgar! Jag upphäfver dem icke; men de
måste vara falska, eller icke utesluta någon ny
möjlig grad af väl och skönhet. — Den allmänt
godkända smaken: ja, i Paris och Stockholm; men
Grekland och Rom och England och Tyskland
och Italien sjunga gudomligen or immad t. Men
om ingen: så är alltid frågan: kan man? friare,
skönare, starkare. — Hvart snille är födt
lagstiftare: sjelfskapare i sitt ämne. Det tar icke, utan
ger lagar. Det känner inga andra regler än
naturens, än den högsta kraftens och den högsta
skönhetens. — Man hade icke bort fråga: är denna
harmonien riinlös? utan: är den ljuf, stark och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
