Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skottning från stadens gator, fick man i
Stockholms-posten läsa klagomål deröfver af en
”husägare”, som i förvillande grad tillegnat sig alla
egenheterna af Thorilds sällsamma stil. Man
tänke sig den allmänna munterheten vid läsandet
af följande klagoskrift: angående"påbudet om
snöskottningen.
”Nej, det är omöjligt. Denna pålysning
behagar mig ej: den förmörkar både gifvaren och
lydarn. Jag vördar poliskammarens befallning,
men jag kan ej göra mig en pligt deraf.
”Jag tillstår, denna snö är besvärlig för alla
gående och åkande. Men — är den det för mig?
Jag svarar nej. — Detta svar är husägarens,
medborgarens, menniskans.
”Då jag beslöt att råda öfver ett hus, så
föresatte jag mig att råda öfver hela gatan. Denna
föresats var lika fri som dess uppfyllelse. När
jag obetänksamt ej bortskoflar snön från min dörr,
så är det jag sjelf, som tillåter mig bli insnögad;
men jag vill icke, att en annan skall befalla mig
skofla den., En fots snö! ropa hundrade. Upp
till himmelen! ropar jag.
”Man har behagat anse mig för husägare;
men är porten husets? trappan portens? gatan
trappans? — Jag andas icke i detta nya huset:
mina värdkrafter förqväfvas der. Då jag har
frihet att välja en äganderätt^ väljer jag ingen, eller
en fullkomligare.
”Ej derföre att jag icke känner vördnad för
hvad poliskammaren pålyst; men jag tror, att
man ej bort pålysa något. Kammaren har gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
