Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
väl att följa sin högsta regel af snyggt och
be-qvämligt: jag upphäfver den ej, men jag
förkastar den. Hvar husägare är född lagstiftare:
sjelfrådare om sin trappa: han tar icke, .utan
ger lagar. Jag känner inga andra regler än
naturens, än chen högsta snöns och den högsta
smutsens.
”Skick, ordning, renlighet — hvad betyda
dessa orden? Hvilken tid och ort har ej sitt
skick, sin orduing, sin renlighet! Man borde icke
fråga: är denna snö för djup? Utan, är den varm,
torr, beqvämlig? Är den förmögen att bevara
för snufva?
”Den allmänt godkända polisen: — ja, i
Stockholm och Petersburg! Men Lappland och
Si-berien och Grönland och Norra (?) Sembla trifvas
gudomligen oskottade. — Man hinner ej det
ovanliga, utan genom uppoffring af det vanliga, eller
det skyhöga, utan genom uppskutt öfver det låga.
Månge vada i snön upp till armarna, der andre
ej finna fotfäste. Flugan drunknar på thefatet,
och der kan hunden endast läppja. Jag ber för
nu och alltid, att man vill bry sig om att
förstå mig. Om jag gör det sjelf — det är en
annan fråga” *.
En handklappning skallade från alla
landsändar. Alla hade i den stilistiska styltgångaren
på ögonblicket igenkänt ”auktorn till Passionerna”.
Det var samma höga later, samma ton af
tvärsäker öfverlägsenhet: det var hans utrop, hans
Stockholms-posten 1782, n:o 70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
