Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har utsträckt till ditt skydd:
Och legioner stämmor
Och milliarder handklapp
Och lockande serafer
Och bugande keruber,
Vid åsyn af ditt uppsprång,
Kring tusen, tusen himlar
Ge skall och återskalL
Väl! nu är kedjan krossad,
Nu låga jorden lemnad.
Ännu ett språng och ån ett!
Nu hvirflar han i skyn.
Nu, full af stolthet, trampar
Hans frälsta fot på månen.
Nu ha! — nu bröt han benet
I ringen af Saturnus!
Ve! och der sveddes vingen,
Hans styrkas högra vinge,
Af vreda solens eld.
Ve ynglingen! nu klöf han,
Nu klöf han midt i tu
Den väderspända hjessan , ^
Mot Sirii demantsklot.
Ha! ropa höjd och himlar,
Och djup och afgrund: ha!
Nu svindlar han och svindlar,
Och vänder loppet bakfram.
Nu föll han slak och snöplig
Med näsan emot jorden
Och sprack \
Nederlaget var gifvet, och Thorilds vrede
nu stigen till sin höjd. Att så persifleras, var
för hans lättsårade fåfänga ett dråpslag: att det
* Stockholms-posten 1783, n:o 241. Stycket intogs sedan i
Kellgrens Samlade skrifter II. 125, med följande not af
författarens egen hand: ”När dessa verser först utkommo
i Stockholms-posten, troddes, att de blott hade afseende
på en enda utmärkt person. Om så varit, skulle de
visserligen icke här blifvit intagna. Men det förhåller sig icke
så. De äro en allmän satir på hela svärmen af de
vitterhetens Kossacker, som sökt att förhärja dess blomstrande
fält”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
