Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fängslande egenskaper, vid den tiden var icke
blott konungens, men den stora allmänhetens
förklarade älskling, och till hvilken han, redan från
Abo-tiden, stod i nära förbindelser. Man hade i
denna uppgående sol ej ännu då sett några
fläckar. Hvad Kellgren tänkte om Armfelt och
hvad han särskildt tänkte om dennes af en
sed-nare kritik i beslag tagna teaterstycke, framlyser
bäst ur de ord, med^ hvilka han 1786, således
tre år efter första uppförandet af ”Tillfälle gör
tjufven” och tre år efter författandet af sitt poem
i anledning deraf, helsade honom välkommen i
Svenska Akademien. Konungen hade, som bekant
är, vid denna stiftelse, sjelf utnämnt tretton
ledamöter, och åt dessa öfverlåtit att utvälja de
öf-rige fem. Deras val föll i första rummet på den,
som man allmänt hade väntat, att konungen sjelf
skolat utnämna, — Armfelt. Hans inträdestal
besvarades af Kellgren, som då bland annat yttrade:
”Allmänheten, så trög att erkänna ett företräde,
så förtviflad att gifva tvenne, så envis i sin
fördom mot de storas förtjenster, så benägen att
anse en hofmans belöning för gunstlingens lycka,—
allmänheten, så sällan rättvis mot edra likar, har
aldrig upphört att vara det mot er. Hon har
älskat, er, förr än hon vördat er; hon har känt
edra snillegåfvor, förr än hon visste eder lycka;
sett er i sällskap med sånggudinnorna, förr än
hon såg er uppvakta vid tronen. Det är hon,
som sjelf för er utsett första rummet i vårt val.
I den tid, då ännu Svenska Akademiens
inrättning endast fans i hennes hopp, dess ledamöter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
