Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej värde på annat bifall än kännares och gjorde
sig ingen möda att söka ens detta. En sänn
pina för honom var att med hyllning, smicker
och beundran förföljas af sådana vittra
drabanter, som gerna kretsa kring en lysande planet,
och det var i utbrottet af sin vedervilja härför
som han en gång skref:
"Hör opp att fläta in din karborr i min lager,
Att prisa mina vers för styrka• och behag!
Vet du hvad billig följd publiken der af drager f
Jo, att när dig man undantager,
Ej uslare poet i Sverige fins än jag”.
En fransk författare har yttrat: ”det är icke
med stora bylten man går till odödligheten”.
Kellgren följde denna regel, då han åt ordnandet af
sina skrifter egnade de sista dagarna af sitt lif.
Han förfor dervid med mycken stränghet, uteslöt
nästan lika mycket som han bibehöll, och gjorde
det uttryckliga förbehåll, att man väl finge taga
bort ännu mer, men, under intet villkor, lägga
något till. När vi besinne den utvecklingskamp,
i hvilken han oupphörligen var stadd, och hans
förmåga att som äldre öfverträffa hvad han gjort
som yngj*e, låter det sig ana, hvilken ökad skatt
af sköna skapelser han skulle hafva gifvit vår
t vitterhet i arf, om han icke blifvit bortryckt re-r
dan vid sitt fyrtiondetredje år, midt i fullheteri
af sitt lifs högsommar, midt under det rikaste
skedet af sina krafters mognad. Det är ur denna
synpunkt som man icke utan skäl sagt, att vi
nu i hans efterlemnade skrifter icke äge me$ än
halfva Kellgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
