Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Rörande är den teckning, han i ett bref kort
före sin död gifvit af sig sjelf. Till en af sina
förtrognaste vänner skrifver han: ”Det var en
Ji-ten man i vår litterära verld. Hans talanger voro
små. Han hade kanhända icke hvad man kallar
snille. Hans flesta skrifter hade liten vidd och
vigt. Men han hade en egenskap, kanske i högre
grad än någon af sina medbröder: det var ett
nit, en värma för svenska vitterhetens förkofran
och heder, som följde honom beständigt genom
ett plågsamt lif och som ännu var hans sista
passion i den stund han skref dessa rader”.
Gustaf III:s död blef för Kellgren i mer än
ett afseende en solnedgång. Glädjen hade
slocknat och hans helsa var nu så bruten, att han
sällan eller aldrig kunde lemna sina rum. För
sitt trägna dagliga arbete räckte han dock ännu
alltid till: musik mildrade någon gång hans
plågor. Så framskredo de sista tre åren. Han hade
från sina fönster * utsigt öfver Jakobs kyrkogård
och lät vid dess vestra mur utse en hviloplats
för sitt stoft. Det dröjde ej länge, innan den
togs i besittning. Aret 1795 hade ingått. I
februari dog Bellman; i mars upphäfdes, genom
én’ljungeld af Reuterholms åskdigra vrede,
Svenska Akademien; på den tjugonde dagen i april
slöt Kellgren sina ögon. Lugn och frimodig
skildes han från jorden. ”Det kostar på att dö ifrån
er” voro hans sista ord till en af de vänner, som
närmast omgåfvo honom. Tolf af dem läto öf-
Hans bostad var i det s. k. mindre Gahnska huset vid
stora Trädgårdsgatan, nu n:o 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
